onsdag 3 november 2010

Jag är lika låg och grå som himlen


Gör sorgen att man tappar lusten och orken? Det känns så. Tårarna är slut, för en stund i alla fall. De roliga minnena jag har med mormor G börjar göra sig mer och mer påminda. Men fortfarande är det mesta grått.


I alla fall fick jag en spikmatta av min son i födelsedagspresent. Tro det eller ej, det gjorde så in i h-vete ont första gången, men efter 5 min sov jag på den! Är man fakir då?

3 kommentarer:

  1. Kära Elke!

    Tänker på dig! Spikmattan är(nästan) det bästa jag äger! Hjälper mot allt!! Ktam kram till dig från mig!

    SvaraRadera
  2. Det var det Kia som sa!!

    SvaraRadera
  3. Nu ska jag lägga mig på min! Undrar om den hjälper mot min onda stortå som helt utan förvarning gör skitont?! Kram o go natt!

    SvaraRadera