Underbart!

Det lurades, fintades och ljögs. Men det blev helt underbart och nu är jag på selma spa i sunne. Tack min älskade man, barn och föräldrar för detta. Jag har gråtit floder sen jag kom hit. Nu kör vi! (Ett år till haha)

Vi har kommit fram

...eller?! Fortsättning följer...

Den värmländska skogen...

Blev djupare och djupare

Hittade sovsäckar i bakluckan

Under en tur i skogen passerade vi denna skylt. Jag började ana oråd

Vart ska jag?!

Har precis lämnat dalarna och åker in i värmland! Tips tas gärna emot på sms!

Jag ska kidnappas - men vart?

Jag vet att jag ska bort i morgon till söndag. Men vart ska jag?! Jag brukar alltid veta och fatta och vara tvungen att låtsas att ingenting veta. Men denna gång har jag ingen aning! Mannen och barnen har ingått en PAKT. Trots att jag mutat barnen med godis, höjd veckopeng och allt annat trevligt så vet jag nu ingenting.
Rösta till höger - så får vi se på måndag vad som blev rätt.

Har du ett roligare förslag - lägg in det här :-)

Inte ska väl vi ha hund?

Vi kan inte - vi är allergiska.
Vi kan inte - vi är aldrig hemma.
Vi kan inte - för det är som att skaffa en till bäbis.
Men ibland är det så härligt att leka med tanken. Vi är ju
egentligen en hundfamilj. Min favorit är Rhodesian Ridgeback.

Vilken underbart härlig och vacker hund.

Tack Lillà!

Ett supersnyggt hjärta från JAM fick jag - det passade helt enkelt utmärkt hos mig.
Kram.

Favorit-firande

Helt otippat fick jag väninnan att också skippa träningen och dela 2 flaskor champagne med mig. Min älskade man var också tid vår sida. Kanon kväll för en dam i min ålder:-*

En otroligt trevlig måndag morgon!

Det här är man inte bortskämd med en måndag.
"När allt man vill ha är champagne, så får man det". Tack Ulrika.

Morgonen startade med hemmavarande barn och man i sängen. 06.40 lade vi av med veckans skrattsalva när Leif gått loss í värsta rimmarstugan på födelsedagskortet.

Äntligen fredag - se upp med stylande pappor!

Mitt livs felsägning och den gör jag i en - MICK!

Kommer jag att ha jobbet kvar på Friskis?? 

Ragnar, Karin - förlåt. 

Veckan har varit jättejobbig (nu kommer ursäkten). Mycket stillasittande jobb dagtid, nästan ingen tid till träning (Leif jobbar kväll), Alma har varit dålig i sin mage - sena kvällar och igår tillbringade vi kvällen på akuten. Så idag när jag ska ha mitt pass är jag helt utan energi. Som ledare ska man inte säga att man är trött när man startar - självklart ingen bra öppning. 

I dag är det naturligtvis fullt pass + bägge extracyklarna. Jag vill på något sätt säga att jag behöver energi av motionärerna denna gång. Så jag släcker ner, tänder ledarbelysningen och krämar på min mick. Det jag hade tänkt att säga var:

- Idag tänker JAG suga ur er alla er energi för det behöver jag så nu kör vi.

 Men det blir fel och jag hör mig själv säga:

- Idag tänker JAG suga av er alla.....nämen jag menar inte att jag ska SUGA AV er utan SUGA UR er....

Hela (nästan) spinsalen vrider sig i skratt, jag känner att det bubblar i mig och det är nästan omöjligt att sätta igång passet. Jag skrattar hysteriskt inombords men vet att inom någon minut måste jag leverera bra träning. Som tur är - har jag förmågan att  säga PANG nu får det vara slut på flamset - nu kör vi!

Så redan innan passet fylls jag av skrattenergi -och det blev bra - för mig i alla fall!

Så för känsliga kära motionärer - förlåt - det bara kom - kom tillbaka!

Mina underbara barn

Ägnade hela eftermiddagen med de 3 barnen i soffan. Trångt men så underbart att ha dom hos sig allihop.

Jag älskar er!

Tävlingsefterrätt

Hos föräldrarna fick vi en underbar middag. Efterrätten går nästan inte att beskriva hur god den var! Glace au four med hallon. Den var ännu godare än snygg - så då kan ni bara tänka er!

En underbar och lång höstpromenad

Vi var bjudna på söndagmiddag hos föräldrarna som bor i närheten av Stora Kopparbergs kyrka. Vi bestämde oss för att gå dit. Dottern tog cykeln och det var tur det för det var hiskeligt långt. Men en solig höstsöndag kan man nästan gå hur länge som helst. Vi var verkligen hungriga när vi kom fram. Alma poserar i en kort paus!

Lammsteken blev kalasgod

Det slutade med att jag gjorde Paulo Roberto´s lammstek men jag gned in den med rivet citronskal innan jag satte in den i ugnen - bra initiativ visade det sig.
Till detta en rotfruktsstomp och rödvinsås som fått koka flera timmar. Mums. Familjen plus kamrat till sonen åt så det fanns inte en enda bit kvar.

Nu blir det lång höstpromenad till Stora Kopparbergs kyrka och söndag middag hos föräldrarna.

Det finns människor som lyser upp ens vardag

Man ska ha klart för sig att man har tur om man har människor i sitt liv som med en tanke genast gör dagen så fantastisk. En vardagsstjärna. Jag har en sådan. Ulrika. Hon har varit på miljökonferens och hittade denna underbara disktrasa. Hon vet att jag älskar champagne - men hon antar förmodligen att jag köper och lägger mer pengar på disktrasor än på champagne. Så rätt :-) Banne den som använder den i mitt kök - den är en prydnad - kanske ska jag rama in den?

I veckan har jag varit väldigt märkvärdig och BESTÄLLT vin på systemet - en sån där sort som man läser om i fiiiina mattidningar och som är beställningsvara. I dag fick jag ett sms från det moderna systemet (superservice) att boxen kommit lagomt till fredagen. Mannen hämtade ut det, körde hem det och åkte själv och jobbade ett kvällsskift.

Så när min arbetsdag var över och lugnet lagt sig (hann med Kupolen också - skitställe) så hälldes det upp ett murrigt rött beställningsvin. Besvikelse - gott men inte så gott så att jag var lika märkvärdig som när jag beställde det. Så avstå Barone Ricasolis beställningsbox  och testa något annat.

I helgen blir det förhoppningsvis min FÖRSTA riktiga höstpromenad - vad gör jag på helgerna egentligen??
Lammsteken har precis lagts i god marinad. Blir spännande eftersom det är första gången jag lagar lamm (har trott i alla tider att jag inte klarar av det). Har fått in lite tips men kör Paulo Robertos fasterrecept.

Snart närmar sig dagen D när jag verkligen är närmare 50 än 40...huvaligen!

En skön torsdagskväll

Träningen avklarad, god lasagne, några glas rioja. Barnen sover och vi myser med härliga kokböcker i knät. Letar goda recept till helgens lammstek. Tips mottages gärna. I dag hade vår nya vd sitt första tal till personalen. Det känns som jag går till ett nytt jobb i morgon. En härlig känsla.

Träningsladdar med Pasta Carbonara

Ibland är det enkla det godaste. Vi laddar inför kvällens träning med Carbonara.
God godare godast!

250 g bacon

1 st lök
3 st ägg
2 msk mjölk
parmesanost till servering
salt
svartpeppar
1 knippe persilja till servering
500 g rörpasta

Bloggtorka och ny energi

Ja man kan hamna i bloggtorka. Nu har den varit i 1 vecka. Den har ingenting att göra med övrig torka för i livet just nu händer så mycket trevligt. I helgen har jag befunnit mig på F & S nya anläggning på Kungsholmen, Lindhagen. Jag har gått kurs med ca 30 andra ledare för att bli ledaruppföljare - eller egentligen är vi ledarcoacher. Få andra ledare att växa i sin ledarroll och nå nya höjder i sitt ledarskap. Spännande lektioner är man kan dra så många paralleller till arbetslivet. Man har sin egen utveckling i sitt eget knä. Ledare eller chef ska själv ta ansvar för att utvecklas. På Friskis känns det så enkelt ändå för där är man inte för pengarna utan för den inre glädjen till träning och glädjen att leda andra mot träningsframgång. I like!

Nu ska jag ta med mig mina lärdomar till mitt civila arbete. Få människor att vara här på kontoret för att man brinner för vår uppgift i Falun och att brinna för sin egen uppgift att SPELA ROLL!

Inga recept idag men tipset till alla: DU spelar roll!

Underbar söndagmiddag med kära Lindgrens

Efter en lördagkväll på Magasinet var inbjudan till söndagmiddag alldeles perfekt. Förrätt - lite pestos och italienska pålägg och oliver. Varmrätt - en fantastisk Osso Buco och efterätten på bilden som var underbar. Noel och Petter njuter av fulla drag. Till allt detta ett supergott rött vin. Vi cyklade hem lyckligare - tack Anders och Helena.

Lördag morgon börjar med att jag inte kan sluta gråta

En härligt höstmorgon. Dimman ligger som en slöja runt huset. Jag sätter mig vid frukostbordet med rykande nymalt kaffe och läsglasögonen på näsan. Jag kommer till Falu-Kurirens lördagsbilaga Pralin. På första sidan en bild på Cathrine Gordon, mamma till 4 barn. Hennes äldsta dotter är vän till min äldsta son, de har gått i samma klass i många år. Hennes ena son är en av min andra sons bästa vänner - de har följt varandra genom svårigheter i unga år. Jag minns när vi fick reda på när hon fick bröstcancer när hon ammade sin yngsta - som i dag är 12 år. Vi tyckte det var fruktansvärt. Idag bjuder hon på sin berättelse i Pralin. Mina tårar rullar ner för kinderna och jag kan inte sluta. En berättelse som är så stark och gripande. En berättelse som är alla mammors skräck. Jag kan inte sluta gråta. I dag ska jag köpa ett till rosa band.